Jag skulle vilja dela med mig av ett minne jag har. Det är ett minne av min trogna vän och följeslagare Easy som jag hade under sju års tid. Han lärde mig om kärlek och vänskap. En av de viktigaste sakerna han lärde mig var glädje med hästar och ridning. Han fick mig att vilja söka efter en väg utan tvång. Han visade mig vägen till hur man kan umgås med hästar på ett fantastiskt sätt.
För er som inte vet så mycket om Easy så vill jag kort berätta att han var en varmblodstravare som jag fick när jag var 14 år. Min första egna häst. Han kom direkt från travbanan hem till mig och jag hade inte ens sätt honom på bild förren han stod hemma på gården.
Han stod löst på stallgången, reds i alla gångarter ute i skogen i halsring, kunde en rad olika trick och behövde inte grimma när man hämtade honom i hagen utan han följde med ändå. På sin höjd brukade jag ha ett rep om halsen på honom. Trots en sliten och lite trasig kropp gjorde han alltid så gott han kunde.
Minnet jag vill berätta om var för två år sedan. Jag hade flyttat med min andra häst Maja till fastlandet i slutet av november, men Easy fick vara kvar på Gotland hos mina föräldrar.
När julen kom drygt en månad senare åkte jag hem för att hälsa på. Jag hade saknat min Easy väldigt mycket. När jag skulle hämta honom första dagen i hagen så var han längst bort i hagen dit jag fick gå. Jag hade med mig ett rep som jag la runt halsen på honom och började sedan gå tillbaka.
Det som skedde då var att han började springa så han var förbi mig och sedan bakom mig, små stegra och hoppa runt mig. Han såg ut som en glad och busig hund nästan. Och inte en enda gång ryckte han till i repet. Han hade aldrig gjort på detta vis förut, utan har alltid varit en väldigt lugn och snäll häst som luffsat på. Jag blev lite förvånad och fundersam först. Men när jag såg och kände glädjen från honom kunde jag inte annat än bli varm om hjärtat.
Inne i stallet stod han stilla löst på stallgången. Han kändes förväntansfull över att äntligen få göra något med sin matte igen. Han var så samarbetsvillig och fylld av förväntan.
Ute på gårdsplanen satte jag upp och min lillasyster tolkade sedan efter med pulka, något som jag vet att han gillade. Varje gång pulkan kvaddade så stannande han lydigt och så vände han på sitt huvud för att titta efter min syster med en glad min.
Det jag minns bäst från den här dagen var hans glädje över att få vara tillsammans med mig igen. Det gjorde min glädje att vara med honom ännu större än vad den redan var. Det värmde också otroligt mycket att han så tydligt visade sin glädje eftersom han inte har varit en häst som brukat uttrycka sig så tydligt. Att känna att han hade saknat mig lika mycket som jag hade saknat honom var också väldigt fint att känna. Att känna att kärleken i vår relation var ömsesidig.
~The greatest thing you’ll ever learn is just to love, and be loved in return~
