Jag själv som lärare

I förra inlägget skrev jag om att ha hästen som lärare. Här tänkte jag skriva om att själv vara läraren.

Det finns perioder då man av olika anledningar inte rider för instruktör eller får hjälp av någon annan. Men det finns ändå sätt för att fortsätta utvecklas och ta sig vidare i träningen.

Den ena är att utnyttja den kunskapen du redan har, öva på det som din instruktör sist ville hjälpa dig och din häst med och lärde dig då.
Den andra är att lyssna på hästen. Vad försöker den tala om för dig?
Den tredje är att instruera dig själv.

Att instruera sig själv blir att analysera sin egen ridning medan man rider (eller jobbar vid hand, det spelar ingen roll vad för träning du gör).

Som ett exempel kan vi ta när du vill rida en öppna. Du säger helt enkelt rakt ut att ”Nu gör vi en öppna”, med dem orden följer kroppen med på det sätt som den har lärt sig att ge signaler till hästen för en öppna.

Men det självklara är inte att hästen gör en öppna. Om öppnan inte går igenom så tänkt efter vad som saknas för att det ska bli en öppna. ”Vi behöver flytta in bogen lite till” eller ”Vi faller ut på ytterbogen och behöver få med den bättre”. Och vilka hjälper ska du då använda? ”Jag använder lite mera yttertygel för att få med mig ytterbogen”, hästen kanske då tappar böjningen lite ”Vi behöver mer böjning så jag behöver lösgöra inner sidan med min inner sits och plocka lite med inner tygel” Och så fick du en öppna. Desto mer du går in i detalj desto lättare är det att få hög kvalité i det du gör.

Att tala högt och inte bara tänka gör det väldigt tydligt för dig själv vad som händer. Vilka svar du får från hästen och vilka svar du inte får. Det får dig att tänka och känna vad som egentligen händer. Och genom att tänka och känna så blir du medveten och genom att bli medveten så har du en möjlighet att påverka eller ändra.

Det kan kännas lite dumt i början att sitta på hästen och tala högt för sig själv, men resultatet det ger är riktigt trevligt. Och man vänjer sig, och folk runt omkring kommer också vänja sig 😉

Akademisk Ridkonst - Jag och Maja med halsring - Foto Jennie Sundell

 

 

 

 

 

 

 

/ Jennie Orleifson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *