Att rida enhändigt på blank stång (Att endast ha ett stångbett på hästen och två tyglar som hålls i en hand) kan ses som ett tecken på att man kommit väldigt långt i sin utbildning, både häst och människa.
För att kunna rida hästen på blank stång krävs det att man kan forma och styra hästen från sin sits, eftersom man inte kan svänga hästen genom att ta i den ena eller andra tygeln.
Min första kontakt med den blanka stången var januari 2010. Min första lektion på Ekeskogs Gård av Hanna Engström. Jag hade precis kommit till gården för att bo och jobba där som praktikant i tre månader, men som slutade efter ca sex månader i stället.
Jag hade ridit i nio år, haft egen häst i fem år och börjat lära mig om den Akademiska ridkonsten för ca ett år sedan.
Jag hade William på den lektionen, en vacker isabellfärgad Welsh cob som är lugnet själv och väldigt bekväm av sig. Jag satt upp efter att ha fått känna lite på honom vid hand och Hanna bad mig att rida på en volt framför henne.
Jag följde kortsidan förbi henne, fortsatte ut på långsidan och skulle sedan in på den öppna delen av volten. Alltså skulle jag svänga bort från väggen och ”vända över” ridbanan.
Jag kunde inte svänga hästen.
Jag kunde inte få honom att svänga och jag hörde Hanna be mig komma in på volten och jag svarade ”Men han svänger ju inte”, jag fick ett lugnt svar från Hanna ”Det är för att han inte är böjd”.
Vadå böjd tänkte jag och fick hjälplöst åka med på Williams rygg. Det hjälpte inte att ta i tygeln, eller lägga till en ytterskänkel som jag var van vid att kunna ta till. Men det var på helt andra hästar. Det var på hästar som inte var skolade på akademiskt vis.
På den lektionen fick jag en introduktion till att kunna rida ”på riktigt”. Det var en spännande känsla jag fick den lektionen. Jag kände mig inte förnedrad och misslyckad över att jag inte kunde svänga en häst efter nio års aktiv ridning. Jag kände mig fascinerad och överraskad. Vad hade jag gjort i alla dessa år?
Det här var ridning!
Ett minne att tänka tillbaka på.
En påminnelse om hur viktig böjningen av hästen är,
hur svårt det är att rida en välskolad häst om man själv är oskolad och
hur fantastiskt det är att kunna rida hästen för sitsen och inte för tyglar och skänklar.
Min lärare William.
/ Jennie Orleifson
Intressant. MEN det är ju inte så enkelt, att vända in på volten, utan att hästen är böjd. För då skulle du ju inte kunna rida hästen motställd?
Förstår nog inte riktigt frågan. För att hästen ska arbeta genom hela kroppen på för mig ett hälsosamt sätt så strävar jag efter att hela tiden ha rätt ställning i förhållande till böjningen.
ta exempelvis en skänkelvikning, där hästen är rak, men ställd från rörelseriktningen. Finns fler exempel där hästen inte alltid är ställd och/eller böjd i förhållande till spåret/rörelseriktningen. Och om du exempelvis vill kunna kontrollera ytterbogen på voltspåret, kan några steg motställd vara en bra övning.
Skänkelvikning är inget som intresserar mig när jag utbildar hästar, eftersom hästen kliver förbi sin tyngdpunkt vilket är det jag försöker motverka. Jag vill att hästen ska söka sig till tyngdpunkten med bakbenen, inte förbi. Jag använder mig av öppnan och slutan för att lösgöra, gymnastisera och stärka hästen i stället.
Om hästen faller ut på sin ytterbog upplever jag ofta att det beror på att inner bakben inte kliver in till tyngdpunkten, får man bakbenet på plats så får man även bogen på plats.
Intressant diskussion!