Utbildningen av hästarna går framåt. Framför allt med Dansa.
När jag kom tillbaka till Nybyn efter mina studier hos Mariana Melin, i en månads tid, så var Dansa mager och omusklad efter denna vila.
Det passade ju på sitt sätt bra för då fick jag stor användning för longeringen som jag fick jobba mycket med hos Mariana. Efter en månad med longering och efter att ha letat fram lite foder från Khepri Foder som kunde passa henne så har både hull och muskler fint börjat komma tillbaka.
För en vecka sedan tyckte jag hon såg tillräckligt musklad ut för att sakta börja med ridningen igen.
Hon var ju inriden när jag köpte henne för 10 månader sedan men inte skolad. Så när hon kom till mig då så började vi från marken med longering och vid hand arbete och efter cirka 5 månader började vi med ridutbildningen.
Det var en härlig känsla att känna resultaten från arbetet vi gjort från marken när jag satt upp och började ridträna. Även om hjälperna blir lite annorlunda, och framför allt balansen i och med ryttarens vikt, så tog det inte lång tid för henne att koppla ihop dem rätt.
Nu är det spännande att ta upp ridningen igen efter mer än 2 månaders uppehåll och känna att det gamla sitter och att det nya från vårens longer-period också givit resultat. Så nu har vi tagit ett stort kliv framåt i utbildningen och gått från ridning på enbart kapson (och även en kortare period med kapson och tränsbett) till att jobba på kapson och ett portugisiskt stångbett.
Det var häftigt att känna vad många spänningar stångbettet kunde hjälpa till att lösa upp. Jag ser inte stångbettet som ett måste eller ett slutgiltigt mål i utbildningen, men jag ser det som ett väldigt fint redskap att guida hästen med om man har en varlig hand.
Jag tycker om att rida bettlöst, men nog måste det finnas en anledning att de valde att sätta bettet i munnen på hästen för många tusen år sedan. Och jag tror inte det enbart har att göra med att det var lättast att kontrollera hästen med något i munnen.
På hästens tunga finns det massor av nerver som man kan komma åt med hjälp av ett bett. Och kan man komma åt dem på ett vänligt sätt kan man lösgöra många spänningar, det tror jag var en av anledningarna till att hästar utbildades med bett.
Det innebär också att man kan göra väldigt stor skada där, så jag tycker det är viktigt och vårat ansvar som hästägare att utbilda oss själva i hur hästen fungerar och skola vår kropp, framför allt händerna, så vi gör så liten skada som möjligt.
Och en av de viktigaste sakerna är att våga fråga: varför?
Att inte bara acceptera saker och ting utan börja tänka efter och fråga folk varför man ska göra si eller så. Blir svaret ”för att så har man alltid gjort” så tycker jag att man ska tänka till en gång extra om det är något för en själv och ens egen häst.
/ Jennie Orleifson